Speglingar visar ofta sanningen om sig själv. Ökad medvetenhet om hur man beter sig i vissa situationer, om sin egen inkonsekvens och motsägelsefullhet. Alla vill vi vara perfekta varelser som inger trygghet och äkta vara.
Allt började med en diskussion om kreativitet eftersom jag anser mig vara en kreativ person men har lite problem med att få till det. Att sätta sig ner och skriva är så förbaskat svårt när allt annat pockar på uppmärksamhet – satt jag och beklagade mig för min kära vän.
”Vad är viktigast för dig, just nu?” fick jag till svar istället för den sympatin jag egentligen sökte. Frågan fick jag som gåva och bör ställa mig lite oftare än vad jag gör idag. Varför gör jag saker och ting som inte betyder så pass mycket för mig så som skrivandet gör? Varför fly från det som intresserar mig mest? Min egen inkonsekvens och motsägelsefullhet är så tydlig att jag själv ser den men blir så uppenbar då min kära vän förtydligade mitt eget beteende.
Att vara här och nu, att bedöma vad som är viktigast för mig just precis här och nu är en del av den mindfulness som jag eftersträvar. Inte att fly in i tristess eller slentrianmässigt beteende bara för att det är bekvämt. Att sätta igång kreativiteten är smärtsamt. Det gör ont att skriva när man är trött efter en arbetsdag. Det känns orättvist att skapa texter när vännerna är ute och roar sig. Men det är sekundära känslor för mig – det viktiga är att jag får skapa och få utlopp för min kreativitet för den lycka jag känner när jag åstadkommit ett litet stycke är så betydelsefull. Den gör mig nästan hög.
Ja, jisses… ibland behöver man ruskas om ordentligt.
Tack!
Postat i: Personlig utveckling Taggat: | kreativitet, mindfulness, speglingar
